Mira vid den nybyggda lekplatsen vid affären
Noel hoppandes från en stubbe. Av copyright- skäl klippte vi bort pojken han hoppade med.
Nu har vi varit här i tre veckor så en vardag har börjat ta form. Väldigt mycket kretsar kring barnen och maten för min del. Barnen trivs men har inte jättemycket givna aktiviteter. Vi går regelbundet till våra brittiska grannars studsmatta, våra svenska grannars gunga och så den nybyggda lekparken utanför affären. En gång i veckan är det en träff med mammor och barn hemma hos en amerikansk familj. Det är trevligt men betydligt mindre sådana kontakter jämfört med hur ofta vi gick till Brickebackens öppna förskola i Sverige. Istället blir lekparken lite av en sådan träffpunkt, vilket är väldigt trevligt. Det är kul att se hur barnen interagerar med andra barn de inte delar språk med. Mira som ännu inte har kolla på svenskan leker obehindrat med andra barn, men för Noel det tar det lite längre tid.
Bananer i vinägerbad för att ta kål på bakterier
All matlagning är nog vad som tar mest tid efter barnen. Tidigt på morgonen tre dagar i veckar kan man handla på en lokal marknad. Där finns det mesta i frukt- och grönsaksväg. Det är bästa tillfället att interagera med lokalbefolkning och få pröva min Tok Pisin som det talas här. Jag köper allt vad jag orkar bära hem. Vad som uppskattas är att det inte alls finns i kulturen att man ska pruta eller förhandla om priset, istället finnd prydliga prislappar på allt. Då jag fått hem maten ska den tvättas, suck! De flesta tvättar sina grönsaker i Bleach (klorin?) vilket inte vi vill göra; känns väldigt ohälsosamt. Så jag tvättar i vinägervatten istället och så skalar vi och kokar om det är möjligt. Hittills har ingen av oss blivit sjuka, vilket är väldigt skönt, det är väl typ amöba och kanske tyfoidfeber vi försöker att inte få. Men vi är i alla fall vaccinerade mot tyfoidfebern.
Kött och ost är extremt dyrt, så vi har bestämt oss för att bara äta kött en dag i veckan. Det innebär att vi äter väldigt mycket bönor, vilket också tar tid att laga till. Så det är alltid någon aktivitet i köket, antingen med tvättning, blötläggning eller torkning av grönsaker. Hittills har jag ändå tyckt att det är roligt och inspirerande med alla dessa färska, billiga grönsaker. Jag hoppas jag kan hålla intresset uppe för det är så livet ser ut här, i alla fall om man som oss har lite tightare budget.
Vi har även en papuansk hushållerska som kommer och hjälper oss två dagar i veckan. Hon hörde på något sätt till huset så vi bestämde oss tidigt för att anställa henne, hon känner ju till huset betydligt bättre än vad vi gör. Vi ser det också som en bra chans för oss att träna språket och kunna fråga om hur man gör med massa olika saker. Det låter kanske lyxigt att ha en hushållerska som kommer men det är en hel del jobb att få till det så det blir bra för henne. Jag ser till att hon får frukost, fika, lunch och eftermiddagskaffe. Det känns ibland som ett heldagsjobb för mig då hon är här. Men hon är väldigt rar och hon har tålamod att sitta och prata Tok Pisin med mig vilket jag verkligen uppskattar.
Det låter kanske inte som det mest spännande livet just nu men vi är på ett fantastiskt vackert ställe, vi håller på och frågar runt och kollar efter möjligheter att komma ut i byarna mer så vi får se det riktiga Papua Nya Guinea. Det anordnas även en hel del saker i Ukarumpa. Jag har bland annat varit på en fullt uppsatt Oskar Wilde pjäs, pusselkväll för damer samt Semmelfika med FFSTBBU (Föreningen För Svenska Traditioners Bevarande Bland Utlandssvenskar) ;-). Jag får även till det och tränar Zumba tre dagar i veckan, vilket är fantastiskt skönt och som jag inte skulle fått tid till i sverige. Samuel är väldigt flexibel på sitt jobb, han kommer hem varje lunch och äter, vilket är väldigt trevligt, då brukar han kunna lägga Mira eller göra annan behövlig insats.
Nu håller det på att bli väldigt långt inlägg igen så jag får skriva mer senare istället. Saknar är alla!
