I backspegeln: Resan till Ukarumpa

All vår packning och hur den får plats i vår Mazda

All vår packning och hur den får plats i vår Mazda

Nu har vi varit här i Ukarumpa i en vecka men jag har fått uppdraget att skriva om resan hit. Det är såklart Samuel som är så strukturerad. Jag hade lite gruvat mig för resan hit då den är två dygn lång men det gick faktiskt jättebra. Barnen skötte sig exemplariskt på många sätt. Vi gick upp kl 5 på morgonen för att hinna till Arlanda i tid, Frida som vi bor med följde med och vinkade av oss.

Andra gången vi får träffa Mirjam

Andra gången vi får träffa Mirjam

Roar oss på olika sätt på första flygetappen som går till Doha

Roar oss på olika sätt på första flygetappen som går till Doha

Noel och Mirjam poserandes framför en Aston Martin

Noel och Mirjam poserandes framför en Aston Martin

På flygplatsen mötte vi upp med Mirjam som vi reste tillsammans med . Vi passade där även på att testa sele och koppel på Mira, något som visade sig underlättade massor under resans gång, speciellt vid köanden på flygplatser. Första flygresan var typ 6 timmar lång och under dagtid så alla var pigga och barnen kunde njuta av Qatar Airlines påkostade underhållning. Mira sov middag på golvet och allt flöt på. På kvällen landade vi i Doha där de hade gratis Internet och en fantastisk inomhuslekpark där barnen lekte i timmar. Det var verkligen skönt att ha Mirjam med, vi turades om att kolla barnen, vakta våra grejer och göra ärenden som byta blöjor köpa mat eller borsta tänder.

Innan nästa flyg gick var barnen ordentligt trötta och jag med. Mitt minne flyter ihop nu, men som jag kommer ihåg det så håller barnen på att somna då vi går på de tre senare flygresorna. De vaknar sedan upp då vi är på väg att landa eller så väcker vi dem för att äta lite. Vad som också är lite förvirrande är att flyget mellan Doha och Singapore går under natten och det gör även nästa flyg Singapore till Port Moresby. Tidsskillnanden gör att vi kommer fram så har det gått ett halft dygn extra. (Red Samuel: Orsaken till varför minnet ditt är vagt är för att du sov lutandes mot mig som även hade en sovande Mira i armarna.)

Changi, en lugn och skön flygplats

Changi, en lugn och skön flygplats

Flygplatsen i Singapore var en upplevelse, väldigt lugn och behaglig atmosfär. Väldigt skönt då vi nu var ordentligt trötta samt att vi hade 6-7 timmar innan nästa flyg. Vi vuxna sov väl till och från vad vi kunde, jag sov även en stund på golvet. Det fanns gott om fåtöljer att vila i och barnen blev roade med Mamma Mu. Nästa morgon skulle vi istället befinna oss på flygplatsen i Port Moresby vilket blev en stor kontrast till detta luxurösa stället som var Singapores flygplats.

Flygplanet av typen Kodiak som skulle ta oss till Ukarumpa

Flygplanet av typen Kodiak som skulle ta oss till Ukarumpa

Väl fastspända inuti flygplanet på väg till Ukarumpa

Väl fastspända inuti flygplanet på väg till Ukarumpa

Sista långflygningen var till Port Moresby, och vad som var skönt på det flyget var att jag och Mira fick tre egna säten att ligga på, så både jag och Mira sov ganska bra. Däremot var det lite mer turbulens, så vid nedstigningen blev Noel att må dåligt och kräktes i en flygsjukepåse, men han var ändå vid gott mod och konstaterade glatt att illamåendet gick över direkt efter det att han hade kräkts. Port Moresby är i sig ett lite ökänt ställe och nu var vi väldigt trötta. Flygplatsen var mycket liten, men det fanns ett cafe man kunde hänga på och få sig en kanna te. Där parkerade vi oss under förmiddan tills dess vår chafför, Mosely, kom för att skjutsa oss till SILs egen flyghangar, ett ställe som var mer avslappnat att hänga på. Nu var vi så trötta så att jag somnade i en fotölj. Samuel konstaterar att han höll på att somna ståendes då han blundade en stund.

Vy över PNG's vackra bergiga vildmark

Vy över PNG’s vackra bergiga vildmark

Inga vägar. Inga hus. Inga elledningar. Bara jungel.

Inga vägar. Inga hus. Inga elledningar. Bara jungel.

Ukarumpa, vårat hem för de närmaste 6 månaderna.

Ukarumpa, vårat hem för de närmaste 6 månaderna.

Men sen kom egentligen höjdpunkten på resan, det som är synd är att vi alla är så trötta att vi inte fullt ut kunde njuta av det utan höll på att somna hela tiden. Att resa över Papua Nya Guineas fantastiska landskap i ett litet propellerflygplan är nått av det häftigaste jag upplevt. I en och en halvitimme åkte vi över orörd vildmark, och det lilla planet gör att man upplever naturen närmare än när man sitter i ett stort jetplan. Barnen var så trötta så ingen av dem såg något av det här, de sov. Själv var jag alldeles för trött för att hålla ihop, antingen grät jag av den mäktiga upplevelsen eller så sov jag. Jag är väldigt glad över vetskapen att jag kommer att få göra om det någon gång då jag är piggare, om inte annat då vi ska hem igen. Till slut började vi se lite bebyggelse och vi var framme i Ukarumpa.

Våran sista flygetapp är gjord. Vi är framme!

Våran sista flygetapp är gjord. Vi är framme!

Vi blev mötta på flygplatsen av Idas föräldrar samt en till familj som haft lite ansvar för att ta emot oss. Jag fick en Billum (en PNG-väska) full med frukt, så vi kände oss väldigt välkomnade. Nu började gränsen bli nådd för barnen som nog hade fått nog av resande. Mira ville bara vara ute och skrek hysteriskt när vi skulle åter gå in i minibussen efter ett stopp. Den känslan höll i sig för henne i flera dagar; hon ville bara vara utomhus. Med hjälp av bananer och promenad med vagn lyckades vi hålla barnen lugna så att vi tillslut lyckades ta oss till vårt nya hem med all vår packning. De svenska familjerna i området hade sett till att huset och trädgården var i ordning, mat fanns i kylen och leksaker på plats. Senare på kvällen hade våra grannar även bjudit in till middag för alla svenskar där vi blev serverade chili con carne med glass och jordgubbssås gjord på färska jordgubbar. Vi kände oss väldigt välkomnade, lyckliga och trötta. Det blev en tidig kväll för familjen i vårt nya hus. Barnen sov fantastiskt i sina nya rum, inklusive Mira som för första gången sov i en vanlig säng.

Jag inser att det här blev ett helt galet långt blogginlägg, det första som jag har skrivit. Ni som inte gillar att läsa kan ju bara se på bilderna för en snabbare sammanfattning.

14 reaktion på “I backspegeln: Resan till Ukarumpa”

  1. ÅH vad roligt att få en uppdatering från PNG! Härligt att höra att resan gick bra och få lite detaljer från den långa färden 🙂 Nu återstår bara en fråga…
    … Fick liggunderlaget plats på golvet vid fötterna i flygplatsen? (det ser onekligen så ut) 😉

    Kram från kollektivfamiljen här hemma!

    1. Erm, ja, den skulle nog fått plats. Men ENBART för att vi fick främsta platserna!
      Vi valde dock att inte lägga ut den. Man fick ju egentligen inte ha barnen sovandes där, så att även börja campa på golvet skulle nog stuckit lite väl i flygvärdinnornas ögon.
      Men på Singapores flygplats kom den i alla fall till användning!

  2. Wohoo vad härligt allt låter!! Vad glad och tårögd jag blir på samma gång 🙂 det är verkligen roligt att ni får komma hem till mig och dela allt därifrån 🙂 drick en kopp milo åt mig!!

    1. Vi ska!
      Eh.. vad är milo för något? Var får vi tag på sånt? Än så länge dricker vi ju mest bara No.1 the. Men det är gott det med!

  3. Långa inlägg är helt ok! Tänkte på er häromdagen när jag på lite håll såg en man som var lite lik Samuel. Här har det varit soligt (äntligen!) och vårigt i helgen och jag har sett lite vårblommor. 🙂 Idag var det dock lite svalare och lite regn. Stora kramen!! Iréne R

  4. Hej! Jag var på Myrorna för en stund sedan och hörde Vart jag mig i världen vänder i högtalarna innan jag gick… tänkte på dig då Samuel (ja, ni andra är också tänkta på). 🙂 Kram kram och jag hoppas att det är bra med er! 🙂
    Iréne R

  5. Åååå, vad roligt att höra från er! Saknar er, men hoppas ni har det bra i PNG!!!
    Wow, vilken resa ni gjort och vilka upplevelser! Och detta är ändå bara början… Tänk vad spännande att få se/uppleva mer av landet, naturen, kulturen och människorna när ni är i mera vaket tillstånd 😉
    Var rädda om er!
    Många kramar/Anna

  6. Nu tror jag att Stig och jag känner oss lite avundsjuka på Er. Nej, egentligen gläds vi så mycket att ni både vågade och får leva i denna dröm. Många kramar till Er alla från oss. Vi längtar så mycket efter Er. Det känns i alla fall kul med denna blogg. Kramar Annika och Stig

  7. Påskhälsningar från Malung!
    Har lånat och läst boken; Orden som inte fanns.
    Har också sett en film där författarna medverkar, som sändes i Norge några år efter att boken kommit ut. Det har varit en stor behållning!
    En naturfilm om fågellivet i PNG har också begapats – vilka fåglar!!
    Hoppas allt bra med Er alla!
    Marit m. fam

  8. I found this page while looking for photos of Ukarumpa… love the aerial shot of Ukarumpa… I left there in November 1979 when I finished high school and have been back only once about a year later. May I have permission to use the aerial phot shot in a private family photo album? (Which I am creating for my father (David Strange) who worked in translation with the Dano (Asaro) language near Goroka)

    sorry, I only speak English so I hope you can read this.
    in Christ,
    Grace Whitby

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *